Vila i frid

Idag var jag och många med mig på bergravning i kyrkan. Det var min farbror som efter en tids sjukdom har lämnat  detta jordeliv. Vi är många som saknar honom och tycker att saker och ting är orättvisa. Vissa får ett kortare liv än andra fast de inte förtjänar att gå bort så tidigt. Mina tankar går till dom som stod honom närmast, min far som varit vid min farbrors sida sedan de låg i mammas mage och naturligvis min farbrors maka som blivit obarmhärtigt lämnad kvar på jorden.
Jag tänker också på dom äldre som var närvarande på begravningen. Att vara på begravning för en person som man minns som en liten pojke måste också vara tungt även om man själv är lyckligt lottad med ett långt liv.